Det är svårt att kritisera Stahre för laguttagningen. En gammal klyscha är att man inte ändrar på ett vinnande lag och det gjorde han inte heller, utan det var samma elva som fick starta mot Kalmar som senast, och så om gjorde det!

Första trettio var det bara ett lag på plan i alla fall sett till bollinnehav (28-72), vi skapade lägen, kanske inte de vassaste chanserna, men ändå chanser, vi höll i bollen, vann kampmomenten om och om igen, och Kalmar fick mest slå ifrån sig och springa runt och jaga. Det jag var orolig för inför matchen var ju energinivån hos spelarna, tredje matchen på en vecka (fotbollsförbundet måste se över hur man lägger spelschemat!) och andra bortamatchen på östkusten. Men man såg inga som helst spår efter att spelarna skulle vara trötta, kanske är det för att det är tidigt på säsongen och inga spelare har hunnit bli utslitna ännu.

I matchminut trettio skadade sig Vibe (lårskadad?) och vi blev tvungna till ett snabbt byte. Så ut med Vibe och in med Smedberg. Sista kvarten av första halvlek tappade IFK mycket av det fina djupledsspel som Vibe hade sått för, men fortsatte dominera halvleken ut, även om de riktigt farliga målchanserna uteblev. Närmast mål var Mané med en fin frispark som gick strax utanför.

I andra halvlek blev det precis som de tidigare två matcherna, vi tappar energi och vilja att styra matchen samtidigt som man ska komma ihåg att Kalmar är ett bra lag och de började ju självklart att trumma på betydligt mer och fyllde på med folk i sina anfall. Så när Kalmar gör 1-0 på en vackert slagen frispark är det inte helt överraskande. Blåvitt var helt enkelt inte med.

Men vi lyfte oss Smedberg/Mané samarbetet på högerkanten gav en styrning i stolpen av Söder på ett vackert inspel från Mané och Smedberg är aggressiv och fullföljer situationen och petar in 1-1 bakom ett väldigt passivt Kalmarförsvar. Efter målet står matchen och väger, det blir ganska böljande med chanser åt båda håll och närmast ett segermål var faktiskt Kalmar, när Bjärsmyr slog en snål bakåtpass till Alvbåge och KFF-anfallaren fick helt öppet mål, men sköt tack och lov utanför.

Stahre gör återigen ett konstigt byte i slutskedet av matchen när han tar ut vår enda anfallare Söder och sätter in Haglund (Mané fick lämna plats åt May efter cirka 76 min). Jag förstår inte riktigt hur han tänker, förvisso är Haglund bra på huvudet, men det var ju inte som att vi hade så många inlägg i straffområdet mot slutet för att ta in honom.

Vi plockar med oss 5 av 9 poäng den här veckan och det får väl anses som godkänt, det är två långa bortamatcher och som Stahre faktiskt påpekar så hade vi 3 av 9 poäng mot samma gäng förra året (2013: 2-1 förlust borta mot BP och KFF, 3-0 seger hemma mot Åtvidaberg). Dessa två poängen kan ju bli väldigt viktiga när vi närmar oss september/oktober.

Nu blir det lite vila innan nykomlingarna Falkenberg kommer på besök på Gamla Ullevi på fredag.