En vecka av reflekterande

Har varit väldigt tyst här på bloggen i ett par dagar. Har behövt samla mina tankar efter förra omgångens minst sagt bedrövliga insats mot nykomlingarna Falkenberg, och även om vi tog tre poäng, så gick man ifrån arenan med en hård knut av illa mående i magen. Ser man till spelartruppen så underpresterar vi minst sagt. Jag har länge hävdat att Stahre är rätt man att leda IFK Göteborg framåt, men när man rullar matcherna mot Åtvidaberg, Brommapojkarna och Falkenberg i huvudet så blir jag mer och mer osäker. Det är inte att jag kräver att IFK ska spela glad champagnefotboll, vi har ju sett hur ÖIS länge har försök spela gladfotboll och hur de har harvat ner i seriesystemet.

Nej, jag står fast vid att man behöver vara synisk och spela brottarfotboll, men man måste också kunna spela ut på pappret sämre lag. Att ställa upp med en defensivuppställning på bortaplan mot Malmö, AIK, tillviss mån även Helsingborg och kanske Elfsborg förstår jag, det hade jag också gjort om jag var tränare. Men på hemmaplan så måste man våga spela ut och visa sin publik vad man vill med säsongen.

Att envisas med att köra med Gurra i mittfältet är ett grovt tjänstefel, killen har gjort en bra match sedan han kom tillbaka och det var mot Kalmar. Senast mot Falkenberg var han så överflödig på mittfältet så jag förstår inte hur Stahre tänkte? I och för sig, så sjukt dåligt som vi spelade så kanske man behöver ha två som städar på mittfältet, men jag tänker mig att man måste som tränare ha så sjukt stort förtroende för sin trupp att man satsar på offensiva spelare mot nykomlingar och spelar ut dom efter noter – uppenbarligen har jag fel.

För första gången på alla år jag har följt Blåvitt så har vi en trupp med många tekniska spelare, som kan hålla i bollen och spela runt den. Men istället för att utnyttja det, så kör vi långa höjdbollar på Allsvenskans troligtvis två kortaste anfallare. Robin Söder är så oerhört iskall, så man undrar om han inte behöver träffa en idrottspsykolog och prata ut så prestationsångesten släpper.

Imorgon möter vi bönderna från Elfsborg, och då vill jag se ett Blåvitt som går ut och visar att Gamla Ullevi är vår borg och att det är vi som dikterar villkoren på vår hemmaplan. Samtligt så är det ju en match som gynnar IFK på många sätt. Elfsborg, trots att de är bönder kan inte spela på gräs, utan är bäst på plast. Dessutom är Elfsborg ett spelande lag, eller försöker vara ett spelande lag, så Blåvitt kan ligga på defensiven och kontra. Helst av allt vill jag ju se att Blåvitt går ut och tar tag i taktpinnen från start imorgon, och inte springer runt som ett halvdöda zombies som de gjorde senast, för då kommer Elfsborg att punktera matchen innan den ens har börjat.