Det är ju knappt så man tror det är sant – IFK Göteborg vinner en bortamatch för första gången sedan premiären mot AIK den 31 mars. Däremellan har Blåvitt haft åtta oavgjorda matcher och en förlust på bortaplan, och hade det inte varit för May så hade troligtvis även dagens match slutat i ännu ett kryss!

Att Stahre inte är en matchcoach har vi ju vetat ganska länge. Att han är så jävla livrädd för att förlora blev om inte annat exceptionellt tydligt idag! Som vanligt när Blåvitt spelar borta anno 2014, så var matchen ett riktigt sömnpiller, vi är ängsliga och det var nära att Falkenberg kunde ha gjort första matchen. Nu fick vi istället stor hjälp av FFF-målvakten då denne tappade en tillsynes väldigt enkelt inlägg framför fötterna på Sören Rieks och han gjorde inga misstag när han rullade in bollen i öppet mål och ledning för gästande Blåvitt.

Ledningen är, även om slumpartad ganska rättvis när lagen går in i paus. Coachningen i andra halvlek hade fått även Drillo att tappa hakan. Vi leder med ett mål på bortaplan, istället för att gå framåt för att göra mål nummer två och punktera matchen, så tar Stahre beslutet att byta ut en pigg Engvall och sätta in Gurra, som precis kommit tillbaka från skada, och ställa in laget mer defensivt och flytta ner positionerna. Precis när Gurra kommer in så trycker May in ett distansskott som via några ben ställer målvakten och Blåvitt har två mål tillgodo, vilket skulle komma att behövas. För vad som händer sen är bara pinsamt. Laget faller ihop fullständigt och Falkenberg börjar skapa anfallsvåg efter anfallsvåg och mycket riktigt kommer kvitteringen via straff i den 77:e matchminuten. Huruvida det är en billig straff tänkte jag inte diskutera. Min fråga är har Alvbåge någonsin räddat en straff?

Hur som helst 2-1 och helt klart Falkenberg i förarsätet och fortsätter trycka på för en kvittering. Stahres nästa byte är om inte ännu mer förvånande när han tar ut vår enda anfallare och sätter in Joel (89:e). Det betyder att Blåvitt spelar 4-6-0, även om han tekniskt sett släppt upp Rieks som anfallare. Det dröjer ända tills den 94:e matchminuten innan han byter ut Rieks och sätter in Zohore, som får hela 21 sekunder innan domaren blåser av matchen!

Inte konstigt att laget är så ängsliga på bortaplan när vår tränare, han som ska tro på seger när ingen annan gör det knappt vågar tro på seger. Stahre har under 2014 inte gjort IFK Göteborg till ett vinnande lag, utan ett lag som är extremt rädda att förlora och så fort man tar ledningen (de få gånger det har hänt) så måste vi backa hem och försvara ledningen istället för att våga spela ut vårt offensiva register.

Jag hoppas att Stahres dagar är räknade, för jag kan inte se hur han ska lyfta det här laget till framgång, när han själv knappt tror på framgång. 2012 var ett misslyckat år, och 2014 är utan tvekan ett misslyckat år. Det betyder att 2013 mer var en slump än någonting annat.

En sak är säker, May Mahlangu räddade inte bara tre poäng till IFK Göteborg idag, han räddade nog Stahres skinn, i alla fall till nästa omgång när han återigen fegar och inte vågar vinna en fotbollsmatch. Idag hade han tur att Falkenberg inte var vassare i sina avslut, för det kunde lika gärna ha blivit både kryss och förlust om det hade velat sig riktigt illa!