Låt oss börja i rätt ände av matchen direkt, första halvlek var fullständigt bedrövligt, vi blev bortspelade på gång efter annan på mittfältet och Häcken kom till riktigt farliga chansen. Sen hade vi förvisso chansen att ta ledningen i matchen efter ett riktigt farligt inlägg från höger som Vibe (vem annars?) nickade på mål, men Källqvist i Häckenmålet gjorde en väldigt vass räddning (tror jag i alla fall, för idag fungerade inte storbilden, så det blev inga repriser). Hursomhelst, vi var onekligen passiva i första, och vårt mittfält blev bortspelad gång efter annan och inte helt otippat kunde Häcken göra 0-1. Såg reprisen av målen när jag kom hem och den måste nog Alvbåge ta på sig, han är för passiv i sitt agerande. Börjar löpa ut mot skytten, stannar upp och fortsätter igen och sen är själva ingripandet inte det bästa och bollen åker under honom.

Vi ska nog vara nöjda med att det bara stod 0-1 på tavlan efter första halvlek. Förvisso jobbar vi oss in i matchen, och börjar skapa chanser, men aldrig så det känns farligt. I andra var det ett annat Blåvitt som kom ut på plan, och förstod att det faktiskt var ett derby som på gick. Vi var aggressivare, och vann andra bollar som vi inte ens var i närheten utav i första halvlek.

Helt rättvist kommer också 1-1 målet, signerat vår skyttekung Vibe efter ett snyggt inlägg av Emil. Vibe visar verkligen att han är i sitt livs form och behärskat bredsidar han in bollen i mål. Det var bara början av vad om skulle bli en av säsongens bästa upphämtningar. I den 70:e matchminuten så blev Engvall frispelad av Häckens mittfältare som försöker brösta ner bollen till backlinjen och istället hamnar den framför fötterna på unge Engvall som inte gör några misstag när han lägger in 2-1. Engvall ska ha en stor eloge för jobbet han gör, han är snabb, han är stark i närkamperna och går allt som oftast ur dessa som vinnare och han springer kopiösa mänger och öppnar upp stora ytor för bland annat Vibe. Att killen inte fick chansen tidigare är väldigt märkvärdigt, för han gör allt som Söder inte gjorde.

Nu ägde Blåvitt matchen, och för en gång skull kan jag väl förstå att Stahre avvaktade med sina byten, även om Smedberg var bedrövlig och borde ha bytts ut tidigare, så gjorde det inget, för vi hade kopplat grepp om matchen. I den 83:e minuten plockar han då äntligen ut Smedberg och sätter in Kenneth Zohore, förra gången han bytte in honom tog det tre minuter innan han hittade mål, den här gången gick det knappt en minut innan han kyligt och behärskat placerade in 3-1, vilket vi alla trodde var spiken i kistan för Häcken. Zohore hade sedan chansen att bli tvåmålsskytt, när han från nära håll försökte placera in bollen, men målvakten gör en finfin räddning.

Istället för att helt punktera matchen med ett 4-1 mål skulle det tillslut bli lite nerv då Häcken reducerade till 3-2 med en cykelspark, helt klart en kandidat till årets mål. Men Blåvitt håll undan, och vi återtog vår andraplats en poäng före Elfsborg med två matcher kvar.

Måste bara få lyfta May Mahlangu, helvete vilken spelare, han är precis överallt, jobbar kopiöst och har en grym teknik, dessutom kan han växla tempo som ingen annan i Allsvenskan, det är bara att passa på att njuta, för det här var nog hans nästsista hemmamatch på Gamla Ullevi, för jag tror tyvärr att han sticker.