Ett på planen hett och ganska jämt Göteborgsderby med både tuffa tag och rätt irriterat och gnälligt (läs: Simon Gustafsson eller valfri Häckenspelare) på plan som slutade på bästa möjliga sätt med ett sent segermål. På läktarna var det dock inte lika jämt, då de Blåvitasupportrarna var överlägsna både till antal och ljudnivå vilket också hördes rakt ut ur TV-rutan. Det är alltid lätt att bli lite överoptimistisk efter en seger och dra alldeles för stora paralleller och hitta trender som kanske egentligen inte finns där, men som just där och då känns självklara. Men med lite distans så kan jag åtminstone konstatera ett par tendenser som är viktiga att ta med sig inför fortsättningen av Allsvenskan.

Senast IFK Göteborg vann sina två första bortamatcher var 1996 och det slutade med SM-guld #17. Dock är detta mer tänkt som lite kul kuriosa, än något annat. IFK Göteborg har efter fyra matcher av årets Allsvenskan tre segrar, i och för sig inget konstigt där, vi har haft bättre starter på Allsvenska säsonger och vi har haft sämre. Den här ligger förvisso bland de bättre poängmässigt. Men det som är imponerande är att det faktum att vi stundtals har spelat bedrövligt, om man ens kan kalla det för något eget spel. Vårt passningsspel har stundtals varit obefintligt, men alldeles för många felpassningar. Vi har inte haft något djupledsspel, vilket har resulterat i att Vibe inte har fått den typen av bollar som har vill ha och som han bör ha, utan det är våra kanter som har löpt kopiösa mängder upp och ner och på så sätt har vi skapat våra målchanser. Ändå har vi tre viktiga segrar, utan att ha imponerat! Jag är helt övertygad om att dessa matcher hade slutat i kryss eller förlust under Stahres tid (sista elva omgångarna av säsongen 2014 är inte inräknad då han fick en jävla ordning på laget).

Det som däremot har varit väldigt bra i säsongsupptakten är försvarsspelet egentligen över hela banan, vår backlinje (även om de går bort sig vid Häckens 1-1 mål) och Alvbåge i mål. Vi känns väldigt stabila har bara släppt in två mål på de första fyra matcherna, vilket är väldigt bra! Lennartsson pratar om att det finns en väldig moral i laget och jag kan nog instämma, för trots att spelet inte har stämt offensivt så fortsätter vi att gnugga och jobba ner motståndarna.

Sen har våra anfallare inte riktigt levererat, men det beror ju på en mängd olika faktorer. Engvall har varit skadad, Boman har varit småskadad och Mikkelsen är relativt ny in i gänget. Där har vi ett grymt sparkapital att ta ut och det är bara en tidsfråga innan vi får ordning på anfallsspelet. Jag har ju förespråkat att Mikkelsen ska få chansen från start i alla fall ett par matcher. Jag gillar hans spelstil och storlek, sen är ju han och Boman ganska liknande spelare och efter segermålet igår så kanske Boman har lite förtur, men oavsett vem det blir är det viktigaste att de får ett par matcher på sig för att få göra sig själva rättvisa i rollen.

Men en derbyseger (även om den är mot Häcken) är en moralhöjare! Det gick väl förövrigt inte att ta miste på Sebbes glädje vid 0-1 målet och inte heller Bomans glädje vid segermålet 1-2. Nu är det bara att fortsätta nöta på träningarna och fortsätta finjustera. Förhoppningsvis börjar Sebbes bollar att hitta rätt offensivt också och vi kan ha den spelfördelaren som vi så desperat behöver!

Genomsnittsbetyget på startelvan: [display_rating_result post_id=”563″ rating_form_id=”5″]

Har du inte röstat på startelvan ännu kan du göra det här!