Det finns ett gammalt ordspråk, ”It ain’t over ‘til the fat lady sings”, och sällan har väl ett ordspråk varit så aktuell som efter den dramatiska avslutningen mot Halmstad. Det är en avslutning som är lika ljuvlig att få med sig som den är förödande att få emot sig! Att vinna en match med 10 sekunder kvar på tilläggstiden, när motståndarna dessutom har en hörna med 20 sekunder kvar, ska bara inte hända. Men det kanske också är lite systematiskt för ett lag i medvind och ett lag i motvind. Samtidigt kan jag tycka att har man legat under större delen av matchen och lyckas kvittera, så gäller det att få tiden att gå bara. Halmstad är i ett prekärt läge, där varje poäng är viktig, då kan kan inte lyfta allt man har med 20 sekunder kvar för att försöka vinna, det vore en grej om de jagade en kvittering och åkte på en i baken, den chansen måste man ta, men när du har en poäng, då måste du spela av matchen.

Nu blev det som sagt mer dramatiskt än det hade behövt bli! Halmstad var bra första tio och sista fem av första halvleken, däremellan var Blåvitt för hela slanten, även om det fanns lite grus i maskineriet hos de blåvita. Det tuffa spelschemat kombinerat med skadorna och förändringarna i laget märktes. I Rieks frånvaro valde tränare Lennartsson att flytta ut Sebbe på vänsterkanten och sätta in Tom centralt tillsammans med Gurra. Det var tyvärr inget genidrag, utan vi tappade helt vår vänsterkant, och varken Sebbe eller Aleesami kom till sin rätt i eftermiddag.

Annat var det på högerkanten, där samspelet mellan Emil och Ankersen fungerade utmärkt! Det var också via högerkanten 0-1 målet kom, Emil spelar in bollen snett inåt bakåt, där Ankersens första skott blockeras och i en tilltrasslad situation lyckas Ankersen peta loss bollen och placera in 0-1. Sen var det som sagt bara blåvit. Vi hade totalkontroll på matchen och även om vi inte forcerade för 0-2, så skapade vi några chanser och vårdade bollen väl inom laget.

I andra halvlek var matchbilden densamma, IFK hade full kontroll på tillställningarna och Vibe som hade en jättechans i första halvlek och testade att lobba över målvakten, fick ett par nya chanser, och var det inte en fin målvaktsräddning, så var det stolpen som hindrade Vibe från att göra mål. Men så blev det som det inte fick bli vid en skör 0-1 ledning, Halmstad kvitterade genom James Keene, och säga vad man vill om denne Keene, men han var helt klart en av de mest taggade på planen idag.

Kvitteringen var inte orättvis, Halmstad hade skapat ett par lägen innan målet och det hängde ett mål i luften. Efter målet fick Halmstad massa ny energi och spelade riktigt bra fotboll, skapade chanser och visade att de är bättre än tabellplaceringen. Så när matchuret började ticka mot 90 och domaren angav 2 minuter stopptid, så kändes det som att vi hade slarvat bort två viktiga poäng i toppen av Allsvenskan, och jag kände en ilska över att vi inte hade punkterat matchen tidigare. Det är självklart lätt för mig som ligger i soffan att tycka det, man måste nog räkna in spelschemat, och det har varit en tuff vecka för Änglarna.

Men så kom det! Det där magiska, som inte händer så ofta, men när det väl händer ger en känsla av total extas och glädjerus utan dess like. Matchens två giganter Emil och Ankersen kontrar sönder ett Halmstad som har flyttat upp allt för en offensiv hörna. Det kändes som att hela sekvensen gick i slow motion. Emil springer långt, långt med bollen innan han spelar den centralt till Ankersen, som inte skjuter direkt (och jag trodde att situationen skulle rinna ur sanden), utan tar iskallt emot bollen utanför straffområdet, väntar på att de jagande HBK-försvararna är förbi, tittar upp och skott-chippar in bollen över Halmstadsmålvakt och in i mål med knappa 10 sekunder kvar av matchen, och helt plötsligt har vi gått från tre poäng till ett poäng till att åter bärga hem tre poäng.

Vilket sätt att sätta punkt för en vecka som har inneburit ett nytt cupguld, en förkrossande seger mot AIK och en klassisk avslutning mot Halmstad. Sju dagar, tre matcher, tre segrar. Men vi ska så klart vara fortsatt ödmjuka, det svänger fort i den här sporten. Men just nu är det bara att njuta. För IFK Göteborg har fått sin bästa start i Allsvenskan sedan 1934/1935, då vi också hade tabellraden 8-1-1.

Vi har nu avverkat en tredjedel av den Allsvenska säsongen 2015, och i veckan blir det att presentera lite intressant statistik om de första tio omgångarna!

Har du inte röstat på startelvan? Dags att göra det nu. Gör din röst hörd, här!