Vilken underbar cupfest det blev på hemmaplan. Men tänk hur när det vara på att bli ett totalt, monumentalt antiklimax. Jag trodde verkligen inte att vi skulle köra över Örebro bara för att de är Allsvenskans tabelljumbon, det var en jämn match när vi möttes i Allsvenskans andra omgång, där Örebro faktiskt mycket väl hade kunnat vinna, men att det skulle låsa sig som det gjorde för oss i första halvlek hade jag verkligen inte förväntat mig.

Det är något magiskt med en cupfinal, att det avgörs i en enda match, och det gäller att prestera, kanske därför jag är lite förtjust i NFL-slutspelet. Det är en match, och de laget som vågar mest vinner och Örebro hade verkligen inget att förlora när det kom in på Gamla Ullevi för att spela cupfinal. De spelade respektlös och satte hög press på oss och jag tror att våra spelare var lite tagna av stundens allvar. Förväntningarna hade ju skruvats upp ordentligt hela veckan, guldfesten var bokad (eller till och med dukad) och vi skulle bärga hem årets första titel på hemmaplan.

Men så hände det som inte fick hända! Örebro tar ledningen med 0-1, på ett löst skott som går mellan bena på Rogne och ställer Alvbåge totalt (jag trodde faktiskt att det var en målvaktstavla, men blev upplyst om styrningen i halvlek) och sen parkera dom mer eller mindre bussen och för varje minut som IFK inte kvitterade så växte nervositeten inombords. Det blev inga fler mål i första halvlek och även om vi sjöng och tryckte på från läktarhåll, så kändes det lite vemodigt.

När andra drog igång så började Blåvitt i ett rasande tempo och skapade vassa chanser. Aleesami kom runt på sin vänsterkant och drog in ett var riktigt fina inlägg och det började kännas som att Örebro inte skulle kunna stå emot mycket längre. Sen kom målet – som blev underkänt. Domaren klantar sig ganska stort som inte släpper fördel, men till hans försvar, han blåser direkt innan Sebbe hinner slå till bollen, men faktum är att de målet borde ha godkänts och den fina träffen han fick förtjänade ett bättre öde. Just i de ögonblick som målet dömdes bort kom de negativa tankarna – de här är kört! Det blir bara en sån där dag då vi ligger och pressar på och skapar chanser, men bollen vill bara inte in.

Men till slut kom det förlösande 1-1 målet! En fin boll ut till höger från Rieks till Emil, som tar ner och placerar in ett fint inlägg som Boman skarvar vidare, bollen kommer i hög fart och träffar Vibe på bröstet och går i ribban (där trodde jag att chansen var borta), men så dimper den rakt ner och Vibe trycker in bollen med hela kroppen. Jublet vid 1-1 var ett jubel jag inte hade upplevt på Gamla Ullevi på väldigt länge (i klass med när Sam Larsson tryckte in 1-1 i 93:e mot Malmö 2013).

Nu började jag tro på det igen, men Örebro var inte ofarliga och hade några farliga chanser att göra mål både innan vi gjorde 1-1 målet och efter kvitteringen. Men här kommer den stora fördelen vi faktiskt hade av att spela matchen på Gamla Ullevi, med nästan 15 000 skrikande supportrar så fick Änglarna luft under vingarna och kunde fortsätta trycka på för ett segermål.

Ni vet alla hur det gick, Emil spelar fram Rieks som skjuter ett skott som blockeras och på sin egna retur är han inte nådig när han dunkar in 2-1 och fastställer slutresultatet och Gamla Ullevi kokar i ännu ett måljubel och så småningom guldjubel!

Jag tycker cupfinalen visar vikten av att ha en stark hemmapublik. Jag är ganska säker på att om matchen hade spelat på Friends så hade Örebro kunnat hållit undan och vunnit sin första titel någonsin. Men trycket från hemmapubliken var helt sinnessjuk! Såg matchen i repris igår och det enda jag tänkte på var vilket jäkla tryck vi skapade under i princip hela matchen! Jag håller med om att vi fick en enorm fördel av att få matchen på hemmaplan. En cupfinal ska spelas på neutral plan, men kanske inte Friends, den är för stor och då blir det inte den gigantiska publikfest vi fick uppleva på Norges nationaldag. Det snackas lite om att finalen ska spelas hemma/borta. Visst det kanske kan vara en idé, men jag är generellt emot dubbelmöten, det känns för mycket som hockey! En final ska vara en enda match, det ligger liksom i själva ordet final! Mitt förslag är att man bestämmer en neutral plan som ligger ungefär mittemellan de två finallagen. Det vill säga om exempelvis Malmö skulle möte Göteborg i en final nästa år, så ska den spelas i Halmstad. Om det blir Djurgården mot Elfsborg så kan den spelas i Norrköping, på så sätt blir det neutral plan för båda lagen och lagens respektive supportrar får åka ungefär lika långt, och då får respektive lag skylla sig själva om de inte lyckas fylla sina sektioner.

Måste bara avsluta med att spy lite galla på riksclownerna, Laul (i synnerhet han) och Wagner på Sportbladet. Vissa så kallade journalister gör nästa vad som helst för att få lite publicitet kring sina artiklar! Dessa två herrar såg uppenbarligen samma cupfinal som jag, Torbjörn Nilsson och en massa andra människor och bedömde att IFK:s sämsta spelare var Aleesami! What the f*ck? Är dom seriösa? Torbjörn Nilsson sa i halvlek något i stuk med att IFK:s bästa offensiva spelare från första halvlek var vänsterbacken (det vill säga Aleesami). I andra halvlek var det han som började komma runt på kanterna och skapa farligheter vid ställningen 0-1. Visst han tappar boll några gånger, men det är ju knappast värre än exempelvis Emils rensning mitt i plan när Örebro tar ledning, enda skillnaden – Emil gör två assist. Så från och med nu kommer jag köra stenhårt på hashtaggen #BojkottaSportbladet

Nåväl, cupguldet är bärgat och firat! Nu laddar vi om inför torsdagens drabbning mot råttorna från baksidan!

Väldigt många har redan varit inne och betygsatt cupmästarna, och än är det inte försent att göra din röst hörd. Gå in och rösta här!