En fantastisk vårsäsong skulle avslutas med Hammarby borta för första gången sedan 2009, dessutom utan våra duktiga yttermittfältare innebar stora förändringar i startelvan och spelsystemet. Dessutom var det sista matchen i det som har gått under benämningen #superugen

IFK chockade allt och alla med att inte spela 4-4-2, utan en kombination av 3-5-2 och 5-3-2, vilket på förhand lät både spännande och intressant. Antar att man har råd att experimentera lite när man har medvind och fempoängsledning i tabellen. 3-5-2 när vi går till anfall, och 5-3-2 när vi ska försvara. Där Aleesami och Emil är hybrider, och anpassar sig efter situationen.

Visst började det bra, första tio hade IFK ett ordentligt tryck på Hammarby och kunde lika väl ha gjort ett mål. Men istället tappade vi allt vad rörlighet och spelintensitet heter och blev passiva och agerade statister som mest längtade efter lite ledighet. Hammarby jobbade sig in i matchen och tog över allt eftersom klockan tickade iväg, och hade det inte varit för ett par riktiga fantomräddningar av Alvbåge så hade vi kunnat gå till pausvila med 3-0 i baken!

Det var många som inte levererade i den nykomponerade startelvan och spelsystemet. Tom Pettersson gjorde inte mycket väsen av sig, Engvall hade ett guldläge att göra 1-0 i mitten av första halvlek när han snyggt och påpassligt snodde bollen, men avslutet saknade både kraft och skicklighet. Däremot var Gurra lika dominant och briljant som under de senaste matcherna och vinner i princip varenda närkamp i mitten, och jagar bollen som en galning.

Men årets IFK Göteborg präglas av ett solid försvarsspel, där alla ligger rätt i position och med undantag av fantomräddningarna av Alvbåge så skapade Hammarby inga direkt farligheter. Något annat som är signifikant för årets upplaga av IFK är att trots att man inte spelar bra, så lyckas man ändå vinna, och det fick vi ytterligare bevis på när inbytte Thomas Mikkelsen i den 86:e matchminuten slog in 0-1 med benskydden efter en listig frisparksvariant signerat Sebbe och Vibe.

IFK Göteborg har under vårens 13 matcher bara släppt in 5 mål, det är ett snitt på 0,38 mål per match! Vi har gjort 19 mål, vilket ger ett snitt på 1,46 mål per match. Vi har hållit nollan hela 8 gånger! Det är imponerande siffror som bäddar för en fin höstsäsongen.

IFK Göteborgs bästa vårsäsong var 2009, då vi på 15 matcher tog 31 poäng (10-1-4). I dagsläget har vi 32 poäng efter 13 omgångar.

Vi kan också bara konstatera att #sugerugen har varit en kanonsuccé. Vi valde att lyfta fram och hylla våra danskar och matchvinnarna mot Elfsborg och Hammarby är så klart danskar!

Omgång 13 är förövrigt tillsammans med omgång 5, 8 och 10 de omgångarna under vårsäsongen då vi har minst förluster i sedan 2000, endast 2 förluster. Däremot har vi tagit flest poäng i omgångarna 5 och 8, totalt 34 poäng sedan 2000 vilket ger ett snitt på 2,13 poäng per match under respektive omgång. I omgång 10 har vi 32 poäng totalt (2 poäng per match). I omgång 13 har vi 28 poäng totalt (1,75 poäng per match).

Med 43% (13/30) av Allsvenskan 2015 nu avklarad, kan vi konstatera att IFK Göteborg har redan tagit 57% av fjolårets poängskörd (32/56).

Glöm nu inte att rösta på vårsäsongens sista startelva! Din röst räknas, så se till att den blir hörd. Rösta här!