2 Jun, 2015

IFK-Djurgården 0-0 Analys

Allsvenskans två formstarkaste lag! Allsvenskans mest offensiva lag mot allsvenskans bästa defensiv. En match som mycket väl hade kunnat slutat 2-2 och lika väl både 2-0 och 0-2. Djurgården kom till Gamla Ullevi som obesegrade de senaste sju omgångarna, med sex segrar och stark andra halvlek i Stockholmsderbyt mot AIK där de vände 2-0 till 2-2. IFK Göteborg mäktar med samma imponerande rad med sex segrar och en oavgjord. Så man visste på förhand att det skulle bli en tuff match, även om många pratade om att Djurgården ”bara” mött lag från nedre halvan av tabellen, så är även sådana segrar värda tre poäng.

Eftersom det var en hektisk dag på jobbet med betygsättning för våra blivande studenter hade jag inte så mycket tid att läsa artiklar och annat innan match som jag brukar, utan utgick från att vi skulle ställa upp med ordinarie lag och blev både nervös och orolig när jag insåg att Rogne var borta på grund av magsjuka. Som jag skrev i helgen när jag summerade spelarbetygen under de första tio omgångarna, så är det just Rogne som har högst snitt. Rogne har med sin spelskicklighet, bidragit till att vi har fått en stabilitet i backlinjen som vi inte har haft på länge, dessutom så har han gjort så Bjärsmyr så mycket bättre, och det är ingen slump att vi bara har släppt in fem mål i år.

Inget ont om Hjalmar, han gjorde en godkänd insats, men utan Rogne så var det många gånger hönsgård i försvaret och hade det inte varit ett par avgörande räddningar från Alvbåge så hade det lika gärna ha blivit noll pinnar ikväll. Djurgården skapade många chanser och var allt annat än ofarliga när det kom till avslut, och i några fall hade vi bara ren och skär tur att bollen inte gick in. På andra sidan plan stod Djurgårdens målvakt för ett par svettiga räddningar, speciellt den på Vibes avslut efter en halvtimmes spel.

Ikväll var det något som saknades, vi kom runt alldeles för få gånger på kanten, och något direkt djupledsspel hade vi inte idag, då det inte kom några bollar på djupet att jobba på. Sebastian gör idag en av sina sämre matcher sedan återkomsten till Göteborg, och det säger jag absolut inte för att han brände straffen. Det går alldeles för långsamt framåt och allt som oftast så blir det rulla boll i sidled, om han ska vara vår kreatör på mittfältet så måste han börja våra släppa bollen i djupled och ge bollar om Vibe kan få jobba på.

Jag tycker att det blev bättre tendenser till både djupledsspel och kantspel i andra halvlek och i synnerhet när Engvall kom in, men tyvärr så syns det att Engvall inte är helt matchtränad ännu, och det där lilla ”flowet” saknas. Boman gör en kämpainsats, men jag kan tycka att han ligger ofta fel i position, han ska vara en targetplayer och inte försöka jobba så mycket i djupled, han har helt enkelt inte speeden för det. Men det är många som inte kommer upp i nivå, samtidigt ska vi komma ihåg att Djurgården gör det bra, både defensivt och offensivt. Så här med lite distans och med tanke på att Elfsborg också tappade poäng, så känns det som att kryss är ett resultat som speglar matchen. Båda lagen hade chanser att göra mål, och vi var ju sjukt nära att peta in den mot slutet men, om det var Ankersen (inte helt säker) får till en tåpaj rätt i målvaktens famn.

I många av vårens matcher har IFK inte spelat bra men ändå lyckats peta in ett mål och vunnit. Senast mot Halmstad så var jag ju helt bombsäker på att vi hade tappat två poäng när Ankersen skjuter in 1-2 med tio sekunder kvar. Idag hade vi inte den turen helt enkelt. Att Sebbe brände straffen är inte mycket att göra åt! Det är sånt som händer och jag är nog inte helt hundra på att den hade gått in även om den hade varit på rätt sida av stolpen, det ser änna ut som att Djurgårdsmålvakten är där och täcker ända ut till stolproten. Det är bara att lyfta på huvudet och ta nya tag!

En som måste hyllas idag är Gustav Svensson, han är precis överallt och vinner i princip varenda närkamp. Vilken skillnad på Gurra i år jämfört med förra året. Förra året var han oftast steget efter i varje moment, i år är han klockren!

Som den statistiknörd jag är så skrev jag inför matchen att våra resultat i omgång 11 under 2000-talet inte har varit bra och att senaste segern kom 2010. Den trenden håller tyvärr i sig.

Nu gäller det att släppa den här matchen, för på torsdag är det dags igen då Elfsborg kommer på besök, inför ett förhoppningsvis fullsatt Gamla Ullevi. Bara lite kort statistik inför matchen. Sedan säsongen 2000, har vi mötts 15 gånger, 6 segrar, 7 oavgjorda och bara 2 förluster, och en målskillnad på +15 (31-16). Senaste förlusten i Allsvenskan mot Elfsborg kom 2003, då vi förlorade med 0-1, sedan dess har det varit sex segrar och fem oavgjorda. Vi förlorade förvisso hemma mot Elfsborg 2005 också, men det var i Svenska Cupen.

Har du inte röstat på startelvan så är det dags att göra det. Gör din röst hörd!

Du kanske också gillar...