12 Apr, 2016

Analys AIK-IFK 3-3

AIK mot IFK Göteborg är ett tungt prestigemöte, och hur många kunde på allvar tro att vi skulle få den här matchutvecklingen? Direkt efter match så hade man en väldigt besviken känsla, och det kändes mer att vi tappade två poäng än att vi tog en poäng. Med lite distans så finns det självklart en del bra att ta med sig, men också en del frågetecken som behöver rätas ut! Vi gör trots allt tre mål på fem skott på mål (60%), vilket är rätt starkt.

Om vi ska börja med det som var bra så är det självklart våra fasta situationer, vi gör två mål på frispark, och man kan bara ställa sig frågan: När hände det senast? Albæks vänsterfot bör vara bland Allsvenskans mest känsliga. Men å andra sidan, vi släpper inte tre mål på fasta situationer, vilket är långt ifrån godkänt! Vi som har varit så sjukt stabila defensivt under Lennartssons era i klubben, släpper in tre mål på fasta situationer? Det håller självklart inte för ett lag som aspirerar på SM-guld. Men det kanske bara var en sån där dag då det inte fungerade, och vi fick oss ett ordentligt uppvaknande.

Tobias Hysén har återvänt (om nu någon tvivlade). Man visste att han skulle vara viktig för laget rent moraliskt, men man (eller åtminstone jag) var osäker på hur målformen skulle vara efter Kina-åren och han har visat att han fortfarande hittar nät. Däremot så är det snudd på skrämmande att Engvall är så osynlig, inte nog med att han inte skapar några chanser, han är stundtals helt osynlig och vinner knappt några närkamper. Nu hade i och för sig IFK inte mycket till organiserat anfallsspel, men ändå. Engvall behöver börja göra mål, för det går inte att vara bra i 5-8 matcher per säsong!

Vi har efter tre omgångar en poäng mer än vad vi hade förra året, både räknat rent poängmässigt i tabellen, men även om man räknar motsvarande match. Vi vann mot Häcken (h) och AIK (b) förra året men förlorade mot Falkenberg (b), i år har vi vunnit mot Falkenberg (b) och Häcken (h) men spelat oavgjort mot AIK (b). Vilket är väldigt bra och snudd på fantastiskt med tanke på att vi av årets 270 Allsvenska matchminuter har presterat bra fotboll i knappt 30 minuter. 30 minuter där vi har haft ett eget spel och inte bara tjongat långt och ”närkampat” oss igenom matcher.

Man kan säkerligen hitta mycket mer som inte var bra mot AIK och som är lite symptomatisk för vår inledning av Allsvenskan, men efter en känslomässig match mot AIK, är det rätt svårt att vara nyanserad, hur mycket man än försöker.

Jag har tidigare skrivit att man inte förlorar ett SM-guld genom att kryssa eller förlora mot topplagen, och i synnerhet inte på bortaplan! Utan det är när vi kryssar eller förlorar mot på pappret svagare lag. Allsvenskan är så pass jämn att topplagen kommer ändå att ta poäng ifrån varandra, och så pass jämn att svagare lag rätt ofta kan skrälla mot topplagen (läs: Sundsvall vinner borta mot Malmö). Så sett över en säsong så är ett poäng borta mot AIK i omgång 3 inte hela världen. Förra året exempelvis så tappade vi SM-guldet under julimånad, när vi kryssade och förlorade ett par matcher på rad och tappade hela vårt fina försprång.

Jag gav Alvbåge lite skit för 3-3 målet, men måste i efterhand ändå ta tillbaka lite av det. Håller fortfarande fast vid att han gör ett misstag som går in i målet, men samtidigt så är han skymd, bollen studsar och ställer honom, dessutom så står AIK-spelaren precis framför och dels skymmer honom, dels så har han möjlighet att styra bollen, så jag vet inte hur mycket man ska lasta honom för det. Dessutom gjorde han ett par riktigt vassa räddningar i slutet av första halvlek som höll oss kvar i matchen. När jag tittar på reprisen så slår det mig att om Smedberg hade släppt stolpen tidigare och lyft, så hade det troligtvis blivit avblåst för offside, då AIK-spelaren helt solklart påverkar spelet och står i bollbanan.

Har du fortfarande inte röstat på startelvan så har du chansen att göra det här! Passa på att få Din röst hörd!

Du kanske också gillar...