3 Maj, 2016

Analys Gefle-IFK 2-6

Det finns segrar som ger tre poäng, och så finns det segrar som betyder så mycket mer än tre poäng. Den senaste var precis vad IFK Göteborg behövde och fick med sig hem ifrån Gefle igår kväll. Det har varit ett par turbulenta dagar sedan den avbrutna matchen senast och Lennartssons utskällning av Ankersen så det var extra skönt att dagens rubriker handlar om fotboll och det sportsliga och inget annat.

IFK Göteborg började matchen i ett rasande tempo både när det gäller bollinnehav (75-25) och målchanser och att det bara stod 0-1 efter tjugo minuter och inte 0-4 är ett under. Ankersen hade uppenbarligen tagit utskällningen på helt rätt sätt (precis som han gjorde förra året efter att han blivit petad i en match) och var riktigt het i offensiven, och skapade ett par chanser direkt i början av matchen, och låg bakom ledningsmålet (även om det räknas som ett självmål). Boman hade några chanser och Tobbe hade ett par chanser, så 0-1 kändes väldigt konstigt.

Sen hände det som inte fick hända. I Gefles första riktigt anfall, första gången de var i vårt straffområde, så får D. Williams bollen och väldigt vackert så åker han slalom mellan Hermannsson och Smedberg som blir lite passiva och skjuter in 1-1, helt orättvist, helt ologiskt – men fotbollen är inte alltid rättvis eller logisk för den delen. Målet gav Gefle energi och välbehövlig självförtroende (utspelade senast mot Häcken med 6-1) och de kom in i matchen och började hålla lite mer i bollen och försökte bygga upp anfall. Men Blåvitt trummade på och fortsatte dominera bollinnehavet. I slutet av första halvlek kom ännu en kalldusch! På ett inlägg från höger så tappar Albornoz markering på D. Williams som ostört kan nicka in 2-1. Gefle har två skott på mål och två mål, och Alvbåge kan inte lastas för något av målen, utan det är passivt försvarsspel som ligger bakom målen.

Ledningen hade vänts till underläge i halvlek och när lagen kom ut i andra halvlek så var det Gefle som började piggast. Men Blåvitt fortsatte hålla i bollen och visade stort tålamod när man sakta med säkert försökte luckra upp försvaret i Gefle. Till slut skulle kvitteringsmålet komma. Tobias Hysén skarvar vidare en hörna ifrån Albæk och Smedberg står rätt placerad och får bollen på låret och styr in 2-2. Ett riktigt skitmål, men ack så viktigt att få med sig lite ”billiga mål”.

Efter kvitteringen går Gefle ner sig och Blåvitt fortsätter trycka på för ett segermål. Det skulle inte bara komma ett utan fyra med Ankersen som frontfigur. Ledningsmålet kom efter drygt 70 min, efter ett fint samspel från höger där Smedberg spelar snett inåt bakåt till Ankersen som har kommit in i plan från sin vänsterkant och kan lugnt placera in 2-3. Knappt att de tillresta supportrarna har hunnit jubla klart innan Ankersen slår till igen. Direkt efter avspark vinner Engvall bollen och spelar fram Ankersen, som bryter inåt i plan och placerar in 2-4 i målvaktens vänstra kryss. Nu var Gefle helt under isen och ville nog mest av allt att Glenn Nyberg bara skulle blåsa av matchen. Men Ankersen var inte riktigt färdig för dagen. I en tilltrasslad situation, får han bollen till vänster i straffområdet och spelar in bollen till Hysén som bara kan raka in bollen till 2-5. I slutet av matchen kommer Patrik Karlsson Lagemyr in istället för en för dagen helt outstanding Smedberg och bara ett par minuter senare får Paka en boll på djupet av Engvall och hungrig som han är så dribblar han bort två Gefleförsvarare och placerar in slutresultatet 2-6 och sitt första Allsvenskamål.

Man ska självklart inte dra allt förstora slutsatser ifrån en 2-6 seger mot Gefle, vi har fortfarande en del att jobba på, speciellt i försvarsspelet. Men viktigt var att Ankersen började producera, han ligger bakom fyra av sex mål och det är viktigt för hans självförtroende, att få komma igång och producera poäng för laget. Boman stångas som vanligt längst fram, Hysén gör mål, Engvall kommer in och får två assist. Smedberg gör ett kanonjobb både offensivt och defensivt. Emil är pigg och sin högerkant och Aleesami är som vanligt bland de bästa på plan. Sebbe och Albæk har en bra fördelning central och tillsammans vinner de många andra bollar. Dessutom var det riktigt skönt att se Rogne tillbaka i A-laget, dock hoppas jag inte att vi matchar honom förtidigt, alla matcher han gör före uppehållet får vi se som en bonus, men helt klart är att hans närvaro kommer ge backlinjen välbehövligt lugn.

Glöm inte att rösta på startelvan.

Du kanske också gillar...