Notice: Undefined variable: football_formation in /www/webvol23/mq/11paoyf7k4vehcm/tankaromifk.se/public_html/wp-content/plugins/football-formation/includes/front_end.php on line 48

Dahlberg
Eriksson
Calisir
Starfelt
Wernersson
Erlingmark
Affane
Salomonsson
Omarsson
Diskerud
Ohlsson

Kanske första riktiga kraftmätningen för nya IFK Göteborg inför Allsvenska premiären om drygt tre veckor. Ett IFK som knackade sig genom gruppspelet till kvartfinal mot Malmö som ändå får anses att ha varit storfavoriter. Malmö började matchen bäst och hade både bollinnehav och skapade offensivt tryck mot den blåvita backlinjen och satte vårt försvarspel på prov. Men trots den höga pressen Malmö satte så höll vi oss väldigt lugna och hittade passningsalternativ istället för att bara tjonga långt och lyfta laget. Väldigt kul att se att vi faktiskt även mot bättre lag vågar spela vårt nya spel och inte faller tillbaka till att gamla vanor. Med det sagt tycker jag att om man ändå ska hålla på med passningsspel så behöver man faktiskt ha distinkta passningar, det var stundtals lite för många fösningar och skarvningar, vilket ofta ledde till att vi tappade bollen i omställningslägen. Tycker nog vi behöver bli lite mer resoluta!

Helt ärligt så tycker jag inte Malmö skapade så pass många farligheter, visst de har bollinnehavet, men vi står upp riktigt bra i försvarspelet och därav känns det extra surt att vi släpper in mål på en hörna. Från eget straffområde till motståndarnas straffområde är vi stundtals riktigt bra, många som löper för att hitta passningsalternativ, vi vänder spelet med läckra crossbollar (signerade Affane) och vi kommer runt Malmös försvar, men tyvärr är vi alldeles för uddlösa i offensivt straffområde. Om det inte har varit tydligt tidigare, så är det definitiv det nu, vi behöver en naturlig striker, en renodlad forward som bara hugger i straffområdet.

Men det är helt rätt att sätta vårt nya grundspel bakifrån och bygga framåt, att i utgångspositionen spela med tre backar är en stor omställning, sen gick ju både Emil och Wernersson ner i defensivt när vi försvarade, vilket innebär att vi i praktiken försvarar med 3-5 spelare. Tycker även vi är kvicka i omställningarna och får med oss folk uppåt och lyfter laget ganska snabbt. Självklart finns det en hel del att fila på, men efter fyra tävlingsmatcher så har vi bara en förlust och den kommer mot guldfavoriterna Malmö – så det får så klart anses som bra med tanke på att Poya bara har jobbat med laget under knappt 4 månader.

Historiskt brukar IFK alltid spela bra mot lag som förväntas styra matchen och haft stora problem med att vara spelförande mot på pappret sämre lag. Jag har ju alltid hävdat (och kan bevisa det statistiskt) att man vinner inte ett SM-guld bara för att man slår exempelvis Malmö, AIK eller Djurgården, utan man vinner SM-guld när man slår osexiga lag som Gefle, Kalmar eller nykomlingar. Det skadar så klart inte att slå de förväntad topplagen, men Allsvenskan är fortfarande så pass jämn där alla kan slå alla, och att tagga till matcherna mot bottenlagen och inte tappa poäng där är den främsta nyckeln till framgång.

IFK Göteborg visade idag att man kan mäta sig mot på pappret bättre lag, och med lite tur så hade Tobbe kunnat gjort 1-1 idag och vi kanske hade varit i semifinal, så när det kommer till kritan så var det ganska små marginaler som skiljde – och inte alls som många kanske trodde på förhand att vi skulle bli utspelade och förnedrade.

Jag har fullt förtroende för Poya och hans idéer och ledarskap, han har på den här korta tiden och med den här tunna och unga truppen visat vad han kan göra, och spelarna verkar vara både mottagliga för förändring och framför allt motiverade. Nu längtar jag bara till Allsvenskan ska dra igång!

Glöm inte att rösta på Svenska Cupens sista Man of the Match!