Inför AIK-IFK

Klockan 19 idag smäller det! Hur man än vänder och vrider på det så är mötena mot AIK en av säsongens stora höjdpunkter, oavsett när på säsongen matchen infaller, det kan vara omgång 3 som idag, eller omgång 29 eller till och med omgång 30. Det handlar om så mycket mer än tre poäng, även om det självklart i slutändan handlar om att ta tre poäng som i vilken annan match som helst.

Man kan inte komma ifrån de faktum att AIK väcker känslor, starka känslor, vilket allt som ofta även speglas på plan och i spelet, man vill inte förlora mot AIK – punkt slut! Sedan AIK flyttade ifrån Råsunda så har vi möts tre gånger, med en förlust (2013) och två segrar (2015 och 2014). För er som är intresserade av statistik så kan ni läsa föregående inlägg som innehåller fler siffror.

En seger mot AIK gör hela veckan, en förlust förstör hela veckan, även om jag på senare år har försökt ta till mig av Stahres ”inte åka den känslomässiga hissen”-mentalitet, så är det sjukt svårt mot just AIK. Eftersom vi inte har ett riktigt derby (nej, Häcken är inget derby, oavsett hur mycket Balkander och de övriga på GPSporten försöker skriva upp det, och inte heller är mötena med plast-Elfsborg ett derby!) så är matcherna mot just AIK och Malmö det närmaste vi kommer derbykänsla, där spelarna är redo att offra ett ben för att bollen ska i mål och fansen gör exakt allt som står i deras makt för att hjälpa och pusha laget!

Personligen blir det första gången sedan 2012 (sista matchen på Råsunda) som jag inte åker upp till Solna, det strulade tyvärr till sig allt för mycket, och hur svårt det än var, så fick man prioritera bort resan. Ikväll kommer jag vara alldeles för nervös för att kunna twittra samtidigt, så det blir full fokus på matchen, så får man twittra av sig efter matchen istället.

Glöm inte att Ni i vanlig ordning kan rösta på startelvan efter matchen! Det har varit stort intresset kring omröstningen, vilket självklart är sjukt kul! Ju fler som engagerar sig, desto bättre!

Statistik inför omgång 3 (AIK)

Imorgon är det dags för omgång 3 i Allsvenskan och det blir ett riktigt klassiker-/hatmötet mot AIK. Intressant fakta är att IFK Göteborg har pluspoäng på AIK när det gäller spel på Friends, två segrar och en förlust och 5-4 i målskillnad. Dessutom har vi vunnit borta de senaste två åren.

Omgång 3 är dessvärre tillsammans med omgång 11, de omgångar då IFK presterar sämst i om vi enbart tittar på omgång 1-26 med ett snitt på 1,261 poäng per match! Snittmässigt har vi förvisso ett sämre snitt i omgång 28 (1,125 p/m) och 29 (1,25 p/m), men det är också färre matcher som spelats i omgång 28-29.

5 senaste mot AIK (b):
-11 2-0
-12 1-1
-13 3-1
-14 0-2
-15 1-2

AIK (b) sedan 1993:
Totalt: 22-8-4-10 21-33 -12 28 p

Omgång 3 på bortaplan:
Totalt: 14-3-8-3 11-14 -3 17 p

Analys IFK-Häcken 1-0

Låt oss vara ärliga, över 90 minuter så var det långt ifrån skönspel vi fick se från IFK Göteborg i hemmapremiären igår kväll. Det fanns så klart tendenser, och ett och ett annat läge där spelade oss fram riktigt fint, men där den avgörande passningen/inlägget inte gick fram. Men det som är underbart att se är att vi även i år är disciplinerade i försvarsspelet, med undantag av några hönsgårdssekvenser så har vi full koll på Häckens offensiva spelare och de får nöja sig med att pröva skott från distans. Jag har varit inne på det förut, men i ett så här tidigt skede av säsongen så handlar det bara om att plocka så många poäng som möjligt och då helst segrar, och sex poäng av sex möjliga utan ett bra spel säger en hel del.

IFK började matchen (vägrar fortfarande kalla det för derby) i ett rasande tempo och Rieks hade redan efter en knapp minut ett farligt skott på mål som Häckenmålvakten (som jag berömt tidigare) räddade. Vi fortsatte spela oss fram till chanser, där vi snabbt byter kant och låter bollen få göra jobbet. Det är precis så i en omställning vi gör matchens enda mål. Aleesami slår en kross till Ankersen, som släpper bollen till Emil som kommer på överlappning och sedan slår han in bollen snett bakåt mot straffpunkten där Rieks kommer och dunkar in den då hade vi spelat sju minuter. Fotbollsgodis kopierat från handboken för att prata i klyschor.

Efter målet så tappade vi lite i intensitet, och Häcken började vinna lite mer på mittfältet och komma till potentiella chanser. Men det var inget skönspel från något av lagen, utan snarare kontringsförsök från bägge håll, där man ibland rann igenom, och där man ibland slog bort den avgörande passningen. Men Blåvitt går till halvtidsvila med en rättvis ledning.

Andra halvlek blev tyvärr ett enda långt sömnpiller, inget ordnat spel framåt och det verkade som att vi var nöjda med 1-0 och var mest intresserad av att försvara ledningen och de tre poängen. Vi skapade några chanser, men alldeles för uddlösa för att på allvar kunna kalla det för målchanser, och hade det inte varit för en luftspark från två meter och en ribbträff kunde Häcken lika gärna åkt tillbaka till Hisingen med tre poäng.

Jag tror ingen förväntar sig att spelet ska sitta till 100% redan i omgång två, utan det är en process som ska växa fram, i synnerhet med tanke på att vi ska fylla ut luckan för två sjukt tongivande spelare från förra året, en skadad Rogne och en såld Gurra. Men det som är lite skrämmande eller åtminstone oroväckande är Engvall. Han har mer eller mindre varit osynlig i två matcher och jag tycker mig inte se någon kampvilja i honom. Visst han vinner några närkamper, men mycket mer är det inte. När han är bra så är han helt outstanding, men när han är dålig så är han verkligen under isen. Vet inte om det är för att Hysén är tillbaka, eller om han bara har huvudet i drömmar om proffsliv, men han behöver komma in i matchen så att säga. Tycker det blev genast bättre när Boman kom in som kunde vinna närkamper och bollar, och vi kunde etablera mer spel på offensiv planhalva. Tror Engvall ska få AIK matchen från start också, annars tycker jag nog att Boman borde få chansen från start.

Har du fortfarande inte röstat på startelvan så kan du passa på att göra det här!

Inför IFK-Häcken

Med bortapremiären avverkad i söndag och tre säkra poäng så har man bara längtat till hemmapremiären och matchen mot Häcken (vägrar att kalla det för Göteborgsderby). Ett Häcken som vann sin premiär mot Elfsborg, men som inte imponerade. De tar ledningen efter fem minuter på en försvarsmiss men sedan är det Elfsborg som radar upp chanser resten av halvleken. De får förvisso ett korrekt 2-0 mål bortdömt i första halvleken, men hade Elfsborg varit effektiva så hade de gjort både två och tre mål under första halvlek. Nu lyckades Häcken med en man kort förvisso kontra in 2-0 innan Elfsborg med fem minuter kvar kunde reducera. Det jag såg av Häcken var det farligt kontringsspel och det funkar säkerligen bra mot lag som kommer till Bravida och spelar högt med backlinjen, något som jag ändå tycker att Elfsborg gjorde. Men mot kompakta lag så behöver de hitta andra vägar igenom, och det kommer onekligen bli svårare.

IFK Göteborg bör komma till spel med samma startelva som senast med enda ändringen att Emil kommer gå in och ersätta Smedberg, om han nu inte blir sjuk igen. Ska bli väldigt intressant att se om Ankersen kommer bättre in i spelet med Emil bakom sig, tycker att han försvann lite i matchen mot Falkenberg. Kommer även hålla ett getöga på hur vårt centrala mittfält och då framför allt mer på rollfördelningen mellan Albæk och Sebbe, och jag ska försöka hålla räkningen på Sebbes passningsprocent, för magkänslan är att den är väldigt låg, men jag kanske har fel.

IFK Göteborg har mött Häcken hemma 14 gånger sedan 1993 (se nedan) och enbart förlorat en enda match, det var 0-1 förlusten 2010, som faktiskt kom i omgång 2. Men med ett fullsatt Gamla Ullevi som fullständigt kommer koka över och med en fantastisk stämning så ska väl inte ens jag kunna jinxa det!

Tittar vi rent historiskt så är vi förvisso bättre i omgång två än i omgång ett, men ett snitt på 1,61 poäng/match är fortfarande under genomsnittet på 1,71 poäng/match (baserat på 631 matcher sedan 1993).

Omgång 2 sedan 1993
Hemma: 14-7-1-6 24-13 +11 22 p
Borta: 9-4-3-2 17-12 +5 15 p
Totalt: 23-11-4-8 41-25 +15 37 p

Häcken (h) sedan 1993
1993 3-0
1994 3-1
1998 1-1
2000 6-2
2001 1-1
2005 1-0
2006 3-0
2009 2-2
2010 0-1
2011 2-2
2012 1-1
2013 3-1
2014 3-2
2015 4-0
Totalt: 14-8-5-1 33-14 +19 29 p

Analys Falkenberg-IFK 0-2

Då är premiären avklarad och tre poäng fick hänga med i bagaget hem till Göteborg och Allsvenskan 2016 har börjat på ett perfekt sätt! Två mål framåt och en nolla bakåt. Mycket mer kan man inte kräva av en premiär så varför krångla till det, eller?

Självklart var det viktigt att vi vann. Jag skrev inför matchen att vi behövde en seger, inte bara för att få en bra start på säsongen utan också för att glömma, eller åtminstone lägga undan alla gråa rubriker från vintern runt klubben och fokusera på det som är viktigt – nämligen ligan, och jakten på SM-guldet. Jag skrev att det var viktigt att Tobias Hysén skulle få göra mål för att lätta på pressen och förväntningarna på honom. Hade han bränt ett par givna lägen så skulle det kanske sätta sig i skallen på honom och låsa sig total, för många förväntar sig att han ska leverera!

Premiären var spelmässigt långt ifrån perfekt, men den var perfekt för Tobbe. Han fixar straffen (även om den är ganska billig) som Albaek placerar in perfekt för 0-1 i första halvlek och i andra halvlek gör han själv 0-2, fint framspelad av Sebbe, och punkterar matchen. Efter 0-2 så tappar både Falkenberg och matchen tempo och det blir mer eller mindre en transportsträcka fram till slutsignalen, med undantag av Alvbåges kanonräddning på Arabas skott.

Man ska inte dra för stora växlar från premiären, vi möter ett Falkenberg som vi ska slå 99 av 100 gånger, och vi kommer stöta på betydligt bättre motstånd under resans gång. Men Sebbe gör en bra insats på mitten, förvisso slår han fortfarande bort för många bollar, men jag tycker att samspelet och rollfördelningen med Albaek fungerade bra. Aleesami har inte tappat formen över vintern, utan är fortfarande helt outstanding – gör knappt några fel, och 60 meters löpningen han tog på en tillsynes död boll och skapade en målchans från ingenting säger precis allt om honom. Tänk att jag i augusti 2014 sågade värvningen av Aleesami och tycker att det var överdrivet att ge honom ett fyra årskontrakt, gissa om jag sitter här nu och önskar att han hade fått ett tioårigt kontrakt. Man får helt enkelt passa på att njuta av honom så länge det bara går, för efter sommaren lär han spela utomlands.

Nu väntar hemmapremiär på onsdag mot Häcken. Jag hade på deras hemmapremiär mot Elfsborg och blev föga imponerad. Målvakten i Häcken imponerade med ett par kanonräddningar, men hade det inte varit för Elfsborg uddlöshet i avsluten så hade de förlorat med minst tre mål. Hela deras spel byggde på snabba omställningar och det är tveksamt om det kommer funka i längden, speciellt mot lag som flyttar hem och ligger på rätt sida hela tiden, Elfsborg är ju inte kända för det precis.

Har du fortfarande inte betygsatt startelvan? Gör det här!

Inför Falkenberg-IFK

Om drygt två och en halvtimme är det avspark för första omgången av trettio för IFK Göteborg. Det har varit en massa negativa rubriker om klubben i våra hjärtan under hela vintern, folk som har sagt upp sig, folk som har fått sparken, en såld klubbstuga, en nyckelspelare flyttar till Kina och ett kaotiskt årsmöte för att nämna några av rubrikerna. Men nu när Allsvenskan äntligen drar igång så är allt det där glömt, eller kanske inte glömt, men det är lagt åt sidan för att fokusera på det som är viktigast av allt – spelet i ligan!

Vi behöver en seger idag, för att visa att vi fortfarande, trots skador på nyckelspelare blir ett lag att räkna med redan från start. Vi behöver en seger för att hur dumt det än låter ha lite arbetsro med tanke på att vi möter AIK borta och Malmö hemma ganska snabbt inpå. Vi behöver att Tobias Hysén producerar direkt så det inte sätter sig i huvudet på honom, för ingen kan väl blunda för trycket han har på sina axlar, en press som han verkar hantera ganska bra, i alla fall att döma av hans tweet tidigare idag:

Premiärer är alltid lite speciella, men en seger i första matcher ger självförtroende. Jag presenterade lite premiärstatistik häromdagen, och det är ingen bra läsning, men samtidigt, vi har inte förlorat en premiär sedan 2013, vilket alltid är något positivt att ta med sig! En förlust hade kanske inte varit hela världen, men när man summerar Allsvenskan så är det inte i förlusterna mot exempelvis Malmö, AIK och Elfsborg som gör att man tappar guldet utan snarare poängtappen mot på pappret svagare lag (Falkenberg, Jönköping Södra, Östersund, och så vidare) som man bara måste vinna! Men förlorar vi idag, och sen kanske det blir förlust mot Real Häcken (om man ska tro ”journalisterna” på GP), och sen AIK borta, då kan vi om det vill sig riktigt illa stå på noll poäng efter tre matcher, och då kommer alla mörka rubriker från vintern att göra sig påmind och det kommer minst sagt att blåsa hårt på Kamratgården.

Min startelva:
Alvbåge
Smedberg | Bjärs | Hjalmar | Aleesami
Ankersern | Albaek | Sebbe | Rieks
Hysén | Engvall

Du har fortfarande chansen att rösta på spelartruppen 2016!